Filmprotokoll

En lönnmördare hamnar i en kamp mot sina arbetsgivare och sina egna principer, på en internationell jakt som han insisterar på inte är personlig.

David Finchers senaste då. Den här filmen känns som en kompromisslös vision av regissören och tyvärr på det sämsta tänkbara sättet, jag tänkte på Martin Scorceses 3-timmars onanifilmer där man säkert hade kunnat trimma bort 40% av längden utan att påverka handlingen. Men eftersom att det är en Netflix film så har du ett högre tak med mindre krav och inflytande från studio producenter där eventuella vinster vilar över en betydligt bredare och tryggare bottenmarginal än vad en traditionell biofilm har.
På papper är det ju skitbra med mer kreativ frihet till skaparna men jag tror också att de tappar fokus och prioritering i sitt ego genom att pressa in mer än vad som är nödvändigt för storyn, och ibland är det tvärtom.

Jag undrar hur mycket datorgrafik som ersätter verkliga inspelningsplatser, för ibland så är filmens bildspråk skitsnygg precis på det sättet man förväntar sig av en Fincher-film, dock oftast bara i inomhus-scener märkte jag, men sen när vi hoppar från plats till plats över hela jorden så ser vissa kulisser plastiga ut på ett sätt som liknar prequel (Star Wars) filmerna skrämmande mycket, och helt utan det här signaturstilen som man ser i filmer som Zodiac (2007), Dragon Tattoo (2011) eller t.om Panic Room (2002).

Handlingen är papperstunn och hade lika gärna kunnat vara en adaption av Hitman spelen faktiskt, och överlag var jag sjukt besviken på den här filmen. Likaså var jag inte alls särskilt tagen av Mank från 2020, så om inte nästa film har en väldigt lockande synopsis så kommer jag nog inte ha särskilt bråttom med att se hans kommande filmer nånsin igen.

Tyvärr.