Tag: 2/5
-

Eight for Silver/The Cursed (2022)
Tjugo minuter in i filmen upptäckte jag att jag såg den här för ett halvår sedan. Börjar lovande men är i slutändan halvbakad och ofärdig. Många bra idéer som puttrar ute i kanten och inte mycket mer tyvärr.
-

The Peanut Butter Falcon(2019)
Överdrivet gullig film, på bästa och sämsta möjliga sätt.
-
![[REC] 3: Genesis (2012)](https://filmprotokoll.com/wp-content/uploads/2025/12/rec3.jpg?w=1024)
[REC] 3: Genesis (2012)
Bröllopstwist den här gången. Första halvan av filmen är hyggligt välgjord och spännande, men det går snabbt nedför när brudgummen drar på sig medeltidsrustning och svärd. Ettan och tvåan regisserades av en duo, varav trean och fyran gjordes av vardera person pga oenighet om vart de ville att storyn skulle fortsätta. Mer om det sen.
-

Werewolf by Night (2022)
Icke-Joel Kinnaman spelar en.. person som försöker rädda sin kompis från att bli dräpt av monsterjägare. Jag bryr mig inte om att design och stil är direkt taget, eller stulet från Universals Wolfman (kanske som ett fuck you till deras “Dark Universe”, vars livslängd tog slut innan det hann börja) – men detta var bara…
-

Men (2022)
En kvinna plågas av metaforer ute på landet. Det finns mycket jag gillar i filmen, som fan faktiskt, men den lutar för tungt på metaforer och ett plågsamt utdraget tempo. Notering: Det är nu tre år sedan jag såg denna filmen och skrev kapsyl-recensionen ovan, men filmen har stannat kvar betydligt längre i mitt huvud…
-

Halloween Ends (2022)
Typexempel på när idén är (någorlunda) bättre än utförandet. Dragplåstret för hela serien är knappt med i filmen överhuvudtaget. Samma idé nyttjades i Halloween 5 eller 4, minnet är suddigt, där Michael Myers “ondska” förflyttas till en ny förövare. Det hade kunnat funka bättre om denna nya trilogi hade byggt upp till denna vision från…
-

The Black Phone (2022)
Ju mer jag tänkt på The Black Phone i efterhand desto mer besviken inser jag att jag blev av den. Till en början kändes det som en övernaturlig variant av Prisoners (2013) men den här kändes mest full av halvbakade idéer med ett otroligt lamt slut. Den börjar starkt och tappar snabbt.
-

Terrifier (2016)
Bitvis rogivande splatterfilm som synbarligen chockerar för chockerandets skull.Meh.
-

The Devil’s Candy (2015)
En målare plågas av självaste djävulen själv.Börjar intressant men tappar mycket av ångan halvvägs in, även om jag uppskattar doom/metal soundtracket.
-

The Killer (2023)
En lönnmördare hamnar i en kamp mot sina arbetsgivare och sina egna principer, på en internationell jakt som han insisterar på inte är personlig. David Finchers senaste då. Den här filmen känns som en kompromisslös vision av regissören och tyvärr på det sämsta tänkbara sättet, jag tänkte på Martin Scorceses 3-timmars onanifilmer där man säkert…