Filmprotokoll

En trio av spritsmugglande bröder hotas av en ny specialagent som röjer upp på landet.

Nick Cave och John Hillcoat återförenas äntligen efter deras förra och blygsamma mästerverk The Proposition (2005), och några musikvideos under bältet.

Det är inte många bortslösade minuter under dessa 116 sådana. Vi bjuds på ett brett galleri med många kanske lite för färgstarka karaktärer och stora namn, däribland Gary Oldman, Jessica Chastain och Guy Pearce. Jag gillade denna filmen rätt starkt när den kom ut. Film, foto och musik är toppen på alla sätt, men idag med lite äldre och något erfarnare ögon så reagerar jag lite annorlunda, i synnerhet på de två våldsamt underutvecklade och uselt skrivna kvinnliga karaktärerna.

De är fullkomligt passiva i handlingen och utan eget driv och vilja, bara där som en slags responsyta och bekräftelse åt männens våldshandlingar. Filmen klarar inte Béchamel-testet, direkt, men det är inte bara en film med dåligt skrivna kvinnor, det är en film som är rädd för maskulinitet utan feminin bekräftelse och är ovillig att låta kvinnor existera utanför den funktionen.

Sen att filmen romantiserar och förskönar våld är också problematiskt på många sätt. Lawless kritiserar inte maskulin myt, utan ser upp till- och belönar den.

Shia Labeouf står för filmens narrering i början och slut, och spelar en karaktär som idoliserar gangsterkultur, likt Ray Liotta i Goodfellas (1990). De är båda besatta av respekt och status (vägledda av äldre, våldsamma mentorer/män), men deras öden är i slutändan det som ger handlingen sin ultimata mening.. och det är därför jag tycker att Lawless konsekvenslösa glorifiering av dessa förlegade ideal faller otroligt platt och tar ifrån nästan all välvilja jag har att säga om filmen nu… och Goodfellas förblir är en av de bästa filmerna nånsin.