En ung mamma och hennes tvillingsöner flyttar in i ett lantligt hus som är markerat för döden, samtidigt som hon måste undvika sin våldsamma make. Med hjälp av en före detta biträdande sheriff från den första filmen kommer de att försöka tävla mot tiden för att stoppa den före-detta Slipknot bandmedlemmen Bughuuls onda krafter.
Inom två minuter så har filmen redan hunnit klämma in tre jumpscares. Det säger kanske litegrann om vilken lättdistraherad publik som den här filmen försöker tilltala.
Höjdpunkterna med ettan för mig är Ethan Hawke och de gamla filmrullarna han hittar på vinden. Ljud- och bilddesignen är pricken över i:et där men jag upplever inte att det har lagts ens en bråkdel av samma ansträngning på den här aspekten i uppföljaren. Istället för att se ut att vara filmad med en gammal Super 8 kamera så liknar det mer en mobilkamera app i uppföljaren med ett filter över bara.
Jaja. Det här är klart och tydligt bara en snabb cash-in tre år efter succén av ettan.. Från regissören till Eli (2019), intressant nog? Eli känns åtminstone som att där fanns en drivande röst/vilja som låg bakom filmen medans Sinister 2 känns som gamla, uppvärmda matrester från förra månaden. Den slutar t.om exakt likadant som den första filmen med en liten peekaBOO sting.
Filmprotokoll 
Leave a comment