Filmprotokoll

Den unge pojken blir invald i ett sadistiskt gäng av mördare, medan en läkare inleder en ny vänskap med potentiellt världsförändrande konsekvenser.

Ifall den första filmen var mer fokuserad på att skildra civilisation, faderskap och om att bli vuxen i en postapokalyptisk värld, så djupdyker uppföljaren istället ned i människans ondska och natur, men framförallt religiös extremism och moralitet i en regel- och empatilös sådan.

Jag behöver eventuellt låta filmen sitta och puttra ett litet tag, för jag har nog inte helt lyckats bearbeta allt inser jag nu när jag skriver detta. Min första magkänsla lutade åt “bra, men inte skitbra”, och rent krasst tror jag det handlar om mina egna förväntningar och inte så mycket om filmen.

Jämfört med föregående film så slätas de dramaturgiska topparna och dalarna ut avsevärt, men vänder också blicken inåt och skildrar ett något mer självgranskande och filosofiskt porträtt av världen, och makten av empati där du minst anar att finna det.

Ok, medan jag sitter här och funderar så uppgraderar jag filmen från tre till tre och en halv stjärna, nu till fyra stjärnor. Filmen är evokativ på ett sätt jag inte var beredd på.