Barbie genomgår en existentiell kris och måste nu tillsammans med Ken och resten av Barbieland lära sig allt om feminism, kapitalism och sandlåderetorik.
Rolig på sina ställen! Men tappar fart och driv ungefär halvvägs igenom filmen. Jag tror jag kan spåra filmens nedfall till samma sekund som Will Ferrell och Kate McKinnon gör entré.
Stundvis är den smart och frågeställande, andra gånger känns det som när ett barn råkar säga en rolig sak som får en vuxen att skratta till, och således upprepar samma sak ad nauseam tills du vill strypa dig själv och alla runt dig. (jag syftar främst på “Beach you off”-dialogen nu)
Det är underligt hur filmen känns så gott som bortglömd idag när den var så otroligt hypad vid release. Kanske var det till stor förtjänst av hela Oppenheimer/Barbenheimer-grejen, egentligen.
Helt okej.
Leave a Reply